torsdag 9 februari 2017

Stora älven med farmor och farfar och mer kring det.

Vi brukade köra ner efter den lilla grusvägen, bara en kort bit efter älven, alltid till samma ställe. Farmor och farfar, morsan och farsan och bröderna och jag. Vi brukade sedan ställa bilen nära den lilla grusbranten ner till storälven. Där nere hade vi våran eldstad. Ett gäng prydligt ihopsatta stenar. Och farmors fikakorg med kaffe och bröd i, ofta hemlagat bröd faktiskt dessutom, extra gott. Här har många fiskehistorier utspelat sej, och jag ska försöka berätta om några av dem.

Ja, som vanligt befann vi oss vid den lilla eldstaden. Jag fiskade oftast med mitt 5 eller 6 meters metspö på den här tiden, vilket det nu var som först gick av utav dem. Dem flesta andra kastade med spinnspö med abumatic rullar, senare även haspelspö och kanske någon gång även flugspö på slutet. Brorsan brukade meta ibland han också. Flugkast var det iaf som gällde, och även ibland nått drag, spinnare eller en tung Toby för att komma ner lite. Farmor hade en liten kurva en bit ner hon brukade fiska vid, där var det vråldjupt och kurvan gjorde så att det blev som en liten vik med lugnare vatten invid land. En bit senare blev det en stor kraftig fors. Där hängde även några stora, kraftiga björkar över vattnet, iaf 2 stycken om jag minns rätt. Där brukade hon ha på en del stora öringar genom åren. Tyvärr så slet dem sej alla vad jag vill minnas.

Det var även djupt alldeles invid eldstaden. Och där brukade vi alla kasta lite senare på kvällen, efter vi hade fikat och väntat in skymningen, det rätta klockslaget vill säga. Vill minnas att det var runt 10 på kvällen och framåt då.

Brorsan hade en gång på en stor fisk alldeles nedanför eldstaden där det blev lite buskar som oftast gick ut en bit ut i älven pga lite för högt vattenstånd då. Känslig som storälven var för nederbörd. Han använde sej utav ett metspö och hade väl blyat järnet för att komma ner djupt i tron att nå dem stora. Fisken högg iaf så kraftig så metspöet bara flög i en kraftig sväng rakt ner i botten så djupt det kunde böjas varefter linan gick av varje gång. Och han hade också överdimensionerad lina som jag, 0, 45 cirka. Detta utspelade väl sej en tre gånger skulle jag tro, antar att det var en stor lax det rörde sej om.

Jag fick en gång en riktigt fin harr där alldeles utanför buskarna. Metspöet böjde sej i botten och det var som en sugpropp som satt fast i botten att dra upp den firren! Jag tog i allt jag hade då med min tonårskropp och tredje gången så kom han upp. 45 cm lång och fetare än någon harr jag nånsin sett. Den låg helt klart på 9 hekto längden till trots. Och var alldeles kolsvart över ryggen, en riktig gastoma harra som finländarna säger.

Farfar hade längre ut i älven, en stor sten han alltid siktade på att komma till och det gjorde han trots att det var ruskigt långt ut. Men då hade han också ett 10 fots spinnspö och en 40 grams ponton. Vad han använde för flugor törs jag inte säga, men det varierade, alltifrån Silver doctor´n och Royal cochman till svarta flugor som Black gnat och säkerligen imitationer av nattsländor mm... En kväll så smällde det till bra för han där bakom stenen, spöet böjdes kraftigt och han bogserade långsamt in en praktfull öring på 1,63 kilo för att vara exakt. Han skickade senare in bild på den öringen till nån fisketävling i lokalblaskan ivrigt övertalad av farsan vill jag minnas. Och kom nog rätt högt upp på listan åxå faktiskt.

Längre uppströms blev det väldigt buskigt, och dem buskarna sträckte sej åxå ända ut i älven för det mest, pga det ofta något för höga vattenflödet då. Där uppstöms kunde man meta upp fina öringar minns jag. Inga bamsingar, men ibland ända upp till 7 hekto, klart fina pjäser iaf. Ännu längre uppströms blev det en kraftig fors, och där var en gång farsans tremänning som numera är en inbiten laxfiskare sedan många år tillbaks med en kompis och fiskade.

Vi satt och eldade och fikade som vanligt när karln kommer rusandes och skriker om en stor öring. När han väl kommit fram så håller han en silverblank havsöring på 2,3 kilo i näven, 65 cm lång. Det var den största öring jag nånsin sett, ännu till dagens datum faktiskt, och då fanns ju inte internet så man uppdaterades inte så ofta om storfångster på den tiden som idag.

En gång så vandrade vi ner en bit efter älven. Farfar, farsan, bröderna och jag. En bra bit nedanför forsen där vi hade lägerelden. Vi fann då som en liten urgröpning i älven, en liten sjö faktiskt! Och där stod en stod öring och bara sög i sej något kläckande. Jag tror nu på senare år att det var parande knott. Men då visste vi inget om detta, utan bara kastade allt vi hade efter den. Flugkast, spinnare you name it! Men självfallet så tog den inte. Jag har tidigare sett en öring i hemälven då som riktigt liten då jag och brorsan hade vandrat uppströms långt ovanför forsarna vi fiskade i vid hemälven. Samma fenomen. En stor öring tätt intill buskarna som bara gapade och glufsade i sej något på ytan. Samma resultat där, vi kastade allt vi hade tills vi bet oss i mössorna.


Forsnacke i storälven.

En teori jag har angående den där stora öringen i storälven vid detta tillfälle är att den har stått betydligt längre nedströms, en bit nedanför den långa stora forsen, och vandrat uppströms tills den hittat källan till dem insekter som säkerligen kommit drivandes med forsen. Antingen så kan dem miljön där under vattnet en betydligt längre sträcka än vi tror, långt utanför sitt hem i sin djupgrop som dem står i. Eller så vandrar dem bara efter flödet där maten kommer ifrån. Följer källan. En bekant till mej berättade för mej om en stor öring han haft på i en liten å i Ångermanland. Den hade stått i en liten pool just dit skogsvägen lett dem. Rikligt besökt, med färska bilspår och väl brukad eldstad. Jag misstänker att den också hade flyttat sej dit pga mattilgången som kommit flytande med forsen. Han trodde att den alltid stått där men var van vid att den ofta var besökt. Att den med sin skygghet och list hade undvikit att fångas. Att den hade hört bilarna kommit och folk färdats, klampandes och gastandes av vibrationerna i marken. Svårt att veta, den kan ju faktiskt ha stått där och även blivit krokvan. Svaret är omöjligt att säga.

Nåväl, här fiskade vi mycket på den tiden och det känns faktiskt rätt så avlägset och smått sorgligt när man tänker tillbaks på nostalgin, lite vemodigt så där.

Själv har jag även varit mycket i denna älven för 6 år sedan då jag nötte på med ett 9 fots Shimano haspelspö alltid utrustad med en Toby för att ta någon riktigt stor fisk, var tanken iaf. Jag fann en bit uppströms en sträcka med ett stort sel där det hoppade enorma fiskar på forskanten. Men alldeles för långt ut, storälv som det är som sagt. Men efter forsnacken så delar sej älven med en stor stenplätt till ö. Efter forsnacken så rinner forsen kraftigt och det blir tom något mindre vattenfall. På forsnacken hade jag tidigt på försommaren en gång ett grymt fiske! Jag fick hur många 7 hektos öringar som helst! På varje kast, men dem studsade sedan bara på forsens kraftiga rus och slet sej loss en efter en. Vattnet gick ända upp i skogen. Den sista fisken som skulle till att hugga blänkte kraftigt guld i en stor siluett, undra just hur stor den öringen var? Det får jag aldrig veta.

Längre nerströms hur som helst så blir det som sagt en fors med fina pooler och något mindre vattenfall innan älven blir grund efter den stora ön gjord av sten, och där har jag bara fiskat en gång, men det kändes så grunt vattnet så det var inte särskilt intressant. Men nerströms bland forsen har jag tagit några kilosöringar fasktiskt. Och just stället som är bäst så är det en djup pool i slutet av forsen, sedan så kommer ett litet vattenfall med en ännu bättre pool i. Väldigt trevligt ställe faktiskt och mysfaktorn är hög med bra utsikt, man kan ligga där och kika uppströms på båtar som trollar på selet med den stora bron man kör över, för att sedan lirka efter en skogsväg ner till älven, som bakgrund.

Där i dem båda poolerna har jag tagit en del kilosbitar som sagt, och i den sistnämnda poolen har jag två gånger haft på något riktigt stort. Mest troligt lax, för det var som att sitta i botten. Första gången så kapade jag linan lite kaxigt för att visa mej lite macho åt polaren. Men det var ingen idé, fisken gick knappt att rubba och jag hade nog bara 60 meter lina på rullen vid det tillfället. Andra gången så fick jag han att rubbas något två ggr, men inte mer.

Högre upp i älvskedjan så går denna storälv ihop med en annan lika så stor älv. Där har det varit riktigt bra fiske stundtals, och mången fin öring har dragits upp. Jag fann ett ställe där som jag tyckte var extra bra. Där brakade det på med kraftiga hugg en gång i en kvart för att sedan helt avta. Jag fick då upp en öring på dryga kilot, ett å ett halvt. Men dem andra huggen var kraftigare.

Det var långt ute både framför och bakom en stor sten som huggen kom. Samt längre ner där forsen blev svagare och vattnet grundare. 4 kraftiga hugg var det, varav en fisk kom upp. Det ena hugget var en lax, och det är andra gången i mitt liv jag känt en lax rusa, den första gången så var jag en liten pojke. Draget satt som i botten, men jag pumpade in fisken 3 gånger då jag också vevade in en hel del lina. Sen tänkte jag din tur. Då stack han bara med lång lina ut på kanske 3 sekunder, och linan gick av. Strimlad av stenar kom den tillbaks.

Har även haft på en lax på det stället alldeles vid land, han stod väl och vilade. Den gången så såg hans käft gapa över Tobyn som såg ut som en liten leksak i jämförelse. Andra gången så var jag ner där en vecka senare med kompisen. Då fick jag plötsligt botten napp just någon meter ut. Jag tittade på vattenståndet och märkte att det var betydligt högre än senast. Så jag insåg att det måste vara en fisk, då jag aldrig brukar fastna i botten där. Så jag höjde spöet i skyn och skrek åt kompisen fisk på. Sagt och gjort, så fick jag efter ett tag fisken att ruckas på sej, men väldigt lite. Efter ett litet tag så flyger Tobyn metern upp i luften så det bara sprutade vatten. han måste ha spottat ut draget, stod bara och höll det i käften den jäkeln.

Finns fina sträckor i övrigt åxå längs den älven, och det brukar i princip stå någon fin öring bakom varje sten i princip, bara man är i rätt tid! För älven är väldigt känsli" av sej både för högvatten och rätt klocklag.

Jag hittade bland annat en sten på en forsnacke där jag drog två stycken kilosfiskar innan jag på den tredje slarvade med mothugget. Jag kände att det var mer tyngd i honom, men jag var frustrerad av att vara och fiska själv, så jag lät han inte dra dem tre gångerna, bonk-vila, bonk- vila, bonk-ett sakta men säkert mothugg.

Har även haft bra fiske på flugspö med det kraftiga saltvattenspöet i klass 6 jag har skrivit om tidigare. Fick mej några 7 hektos öringar då trots att jag inte nådde till dem stenarna jag vill nå. Och denna fångst på 2 timmar bara. Min släkting som har stuga där hade dagen innan fått 2 fina laxar, runt 5 kilo båda. Och betydligt större har dem tagit där, gubben där har dragit lax på 10 pannor. Även farsan och bröderna har dragit stor lax kring 5-7 kilo och grov öring där. Bla farsan på första stället jag berättade om. Ett snett sista kast med Tobyn efter land gav han en 3 kilos öring bland annat.

För att avsluta historien så berättar jag om min största öring tagen därifrån.

Det var en bit uppströms från första stället. Jag hade först varit i den andra storälven och fiskat denna kväll med dåligt fiske. Dimman pyrde över landskapet och det började kännas kallt ute. Jag for in en annan skogsväg för en gång skull en bit uppströms, förbi en liten skogsväg där det stod en militärjeep parkerad vid sidan. Vid stugan så låg älven direkt nedanför mina fötter. Jag stövlade ner för att dra några sista kast. Ett tungt påslag och några utdragna tunga bökningar i botten senare så fick jag se ryggen på den kraftiga öringen. Landad så låg han på 52 cm och 2 kilo. Inget märkvärdigt, det finns så mycket större fisk där och långt ifrån en drömfight. Jag känner mej heller inte intresserad över huvud taget något mer av haspelfiske, men vissa schyssta historier och upplevelser har ju ändå kommit längs den vägen också.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar