torsdag 9 februari 2017

Den andre storälven.

Det finns även en till storälv har i trakten där det trakterar väldigt grov öring. Har fiskat en del där, oftast i Augusti månad. Det är stora klippor och klippblock att vandra på för ömma fötter. För där har vattenkraftsverk byggts ut. Det ligger en mörk aura över detta mystiska tillhåll. Det liknar nästan stället som i Sagan om Ringen filmerna: Mordor. Oftast har jag kommit dit rätt sent då det skymmer. Och grov öring det finns det.

Jag var där och fiskade med bröderna en gång, och öringarna vakade febrilt denna gången. Gjorde lite kaffe som i sedvanlig ordning och kände lugnet. Men vaken gjorde en ivrig och vi beslöt oss för att passa på. Vi stod och hade en liten tävling om vem som kunde kasta längst som bröder gör. Det var brorsan, med mej på andraplats. Men han har då ett nytt dyrare spö i klass 6 på 9 fot. Bra spö det, bra skjuter det, kraftfullt som det är. Det kan även hända att han hade modellen på 9,6  eller 10 fot, minns ej.

Hur som helst så fick jag ut min feta Muddler och stripde den 3 ggr så det såg ut som en stor nattslända. Flugan är även en är en av brorsans favoriter. Flugan kom alldeles perfekt ut till den vakande öringen och med stripningarna så blev öringen intresserad av den. Den sög i sej nattsländan och vände om som i en halvmåne. Jag var kylig med mothugget och gjorde det perfekt. Jag kände direkt att det här är en bra fisk, bra tyngd i den här. Det här blir svårt tänkte jag, men då lossnade kroken, måste ha suttit dåligt, kanske slitit upp ett sår eller tom sidobrosket i mungipan sönder. Jag sa åt brorsan att helvete den där låg ju på 2,5 alla gånger. Men han tror inte på att väga fisk i vattnet, sa han åt mej. Men det var en stadig fisk det kände jag.

Nattsländorna kläcktes i massor, men vi kom inte åt dem. Det där var enda kastet som nådde ut.

Vi fikade och for vidare till ett annat ställe, där det brukade vara bra enligt brorsan, men helt dött där. Kvällen hade ju blivit rejält sent vid det här laget. Från början hade vi tagit oss hit från en annan storälv i en helt annan riktning så vi kom ut lite sen, kan tilläggas. Vi hann iaf med att kasta litegrann på öringarna här och ha våran lilla kasttävling.

Ska väl inte direkt berätta nån fiskehistora mer än stora öringar jag har iaktagit här. Visst, nån kilos och 7 hektos bit har det väl blivit genom åren, även nån grov harr men inte mer än så.


Så här kan miljön se ut i värsta fall på detta ställe så det är svårt för en fiskare här.

En gång så fiskade jag ensam här och det var ett stort åskväder långt bort på väg mot mitt håll. Denna kväll så slog en fisk 3 ggr totalt alldeles nära land. Det är dem värsta slagen jag någonsin hört en fisk slå. Den tog väl kanske lite större betesfisk än vanligt antar jag. Alldeles där så är det vråldjupt nedanför klipporna, ja det är det överallt där faktiskt. Men sista gången han slog, så hade jag krupit mej bort från lägerelden och det goda kaffet, smörgåsarna och varmkorvarna för att försöka vara med och kasta på han när han slog. Jag hörde hur han smällde, och fick se hur han liksom brottades med hela sin väldiga kroppstungd i vattnet. För en stund så pekade stjärtfenan rakt upp i vattnet! Å den var stor, stor, säkert dryga 20 cm stjärtfenan på aset till fisk! Det är den värsta storöring jag nånsin sett! Å såg hur siluetten av fisken böjde sej i vattnet, säkert upp emot 90 cm lång. Vilken fisk! Fick rent ont i själen av att se han!

Alldeles därefter så var plötsligt åskvädret hos mej. Jag fick springa in till ett utedass som fanns där i närheten och sätta mej på toabritsen för att be till självaste Gud om mitt liv. Blixtrarna slog ner utanför toalettspringan så det lös vitt sken in i toaletten där jag satt, livrädd!

I år har jag dock varit en del på slutet av fiskesäsongen där på ett annat ställe. Jag ställde ner grejerna och började koka korv. Fick till kaffet och korven, varpå ett spöregn började. Det utlöste nånting hos traktens öringar för i nästa stund så jagade 5-6 stora fiskar småspigg därute, nedanför klipporna ute i vattnet. Jag drog i mej korvarna, ställde mej raskt upp och drog knäet i sidled så jag drog det ur led. Fick en jävla smärta men haltade ner för dem rultiga stenarna och började kasta. Tyvärr inget påslag, det var svårt att överhuvud taget koma åt dem med flugspöet och dem verkade ha fullt upp att ta fisken dem hade riktat in sej på att jaga, men en upplevelse var det klart att se dem.

Men finns stor fisk där överallt, tyvärr så är det väl mer ett haspelställe känns det som, då älven är bred dessutom. har senare träffat på en del haspelfiskare där, som brukar stå och nöta med all sin utrustning dem har i sina draglådor, men dem säger att det är svårt att få fisken trots att dem kan vara på hugget så som dem var vid detta tillfälle. Men när dem väl får fisk så brukar dem öringarna kunna ligga på 3 kilo, och det är ändå liten fisk mot vad som finns där. Det har dragit öring på över 10 kilo i denna kraftkanalen och en bekant till en kompis hade på samma ställe som jag sett den enorma öringen, jagat den i en veckas tid. han fick en öring på 6 kilo, men sa sej ändå inte vara nöjd... Det tycker jag dock är att ha dålig uppskattning för en så stor fisk som har fångad. Men han var heller inte en riktig fiskare så kanske inte förstod vad hans nybörjartur betydde i fiskväg.

En annan gång så hade jag farit på ett av många ställen jag har varit på där, och sett en öring hoppa, dryga 70, kanske 80 cm lång, med all sin kraft upp i luften! Han rörde ej kroppen när han hoppade upp i luften, så jag såg hans tjocklek, den fisken låg helt säkerligen på en 5-6 kilo för fet var han dessutom! Han står dock lite lurigt till. Det är ett rent helvete att klättra ner till han efter klipporna, men en gång i år så vågade jag mej dit vid kvällstid. Då såg jag han stå å vagga därnere, alldeles invid land. Och nu något år senare, garanterat över 80 cm den fisken. En dag så ska jag klättra ner för klippan och kasta på den fisken, en dag.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar