onsdag 15 februari 2017

Brorsans lilla aborrsjö.

Brorsan och hans kompis hade en liten aborrtjärn alldeles i närheten av vårat lilla samhälle. Det var bara en bit upp på berget upp ifrån stan sett. Inte så värst långt, det var cykelavstånd. Däremot tungtrampat då det var uppförsbacke. Men särskilt långt var det faktiskt inte. Däruppe brukade han husera med sin kompis och få riktigt fina aborrar, tom över kilot! Den största låg nog på 1,5 av dem dem hade fångat tror jag.

En gång så följde jag å farsan med dem för att prova lyckan i den lilla tjärn. Tjärn som i övrigt låg en bit upp ifrån dem sista bostadshusen på vägen upp för berget. Där fanns också en stor, hög byggnad som ståtade sej rakt upp i skyn. Det var något slags industrihus, vet inte exakt vad på rak arm. Just där ovanför denna byggnad så var det bara att följa backen upp bland den sandiga backen, följt av stora, gamla kraftiga talltoppar så var man där. Man kunde även köra bakom detta hus efter en liten väg som ledde till en liten nerlagd slalombacke på andra sidan berget. Efter denna väg kunde man även svänga till höger istället för vänster å då hamna högt uppe på det lilla berget för att få sej en utsikt över hela staden.

Vi kom till den lilla sjön med rätt så höga förhoppningar, men utan större vetskap om vad aborrar gillade för slags drag. Spinnare körde vi såklart, med litet rött i, och i lagom storlek för en liten aborre. Brorsan och hans kompis hade även haft på ännu större aborrar sa dem. Inte illa för två smågrabbar. En gång så hade dem tältat vid den lilla sjön och brorsan vaknat upp å känt en björnnos sniffa på hans bakhuvud där han låg och sov. Så sa han iaf, och varför skulle han ljuga?


Fin borre.

Minns så dåligt detaljerna kring fisket i den här lilla sjön, men jag har för mej att vi fick rätt så rikligt med fisk. Fina aborrar i alla dessa storlekar längs den lilla sjön där solen så vackert höll på sänka sej för att gå ner. Jag följde väl mest i hasorna på brorsan och hans vän. Och plötsligt så befann vi oss i en liten vik. Där skulle det vara bra, sa dem. Och jag trodde dem, det såg lovande ut.

Efter något kast så small det till ordentligt för brorsan. Lillungen fick tokspad och bara vevade i all frenesi! Jag försökte få han att lugna ner sej för att trötta ut fisken istället, men det gick inte in. Grabben var i chocktillstånd. Och inte så konstigt det heller, för kort därpå så kommer det in en monsteraborre vid land. Jag försökte nu få han ytterligare en gång att lugna ner sej, jag sa att ta det nu lugnt, du bränner bara den här fisken om du håller på sådär, jag tar han med händerna, bara du lugnar ner dej lite så han får bli trött. Tiden mellan den slog på och värsta cowboy-actionen satte igång gick ju så fort, men jag minns att jag såg aborren, och hela dens rygg. Fet som en boll var den och säkert 50 centimeter. Så det rörde sej om en himla stor fisk för att vara en borre. Tyvärr så gick ju linan av för han till slut, men lite lina fick den dra ut innan iaf.

En gång på en semester söderut hade jag sett en aborre i liknande storlek. Det var på en camping där det fanns en tam aborre som man kunde mata med att kasta blommor och grässtrån åt den. Frågan var väl om den åt detta men den visade alltid intresse för betet iaf, lurig rackare det där. Konstig nog så återkom vi aldrig till sjön jag och farsan, men brorsan och hans vän fortsatte fiska där ett tag i sina liv, och hade nog roliga upptäcksfärder må man tro.



1 kommentar:

  1. Väldigt bra blogg, entusiastiskt skriven! Skitroligt att läsa riktiga historier. Kanon helt enkelt.

    SvaraRadera