tisdag 31 januari 2017

Öringen vid bron.

Jag hade sett han stå och vaka en hel sommar, ofta redan vid 15-tiden på dagen och han verkade ständigt vara i aktivitet. Efter en hel sommars fiskande så bestämde jag mej för att åtminstånde fara ner å prova på han, det kanske kunde röra sej om en större fisk trots allt? Hösten hade redan slagit in, det var nog nära på att temperaturen började röra sej nedåt, och åtminstånde snart så under nolltecknet. Så det var verkligen i sista tiden att prova på denna fisk. Löven hade bleknat från sin glans stora dagar då dem blomstrat så grannt under sommartiden, och det hade verkligen vart en underbar sommar. Fiskemässigt såväl som vädermässigt. Den bästa sommar jag har i minne faktiskt, och den var verkligen idealisk för fiske, trots att det varit väl varmt. Men bättre fiskesommar har jag aldrig haft, inte ens i närheten.

Väl framme vid bron jag pratar om så var det ju bara att stövla över på andra sidan, bland höstlöv och tät buskage. Smög mej fram långsamt när jag närmade mej fisken. Och just där han stod så hade han verkligen bra med skydd. Två stycken träd hängde över älvkanten kanske ungefär 5 meter ifrån varandra och där stod han, och glupsade succesivt och ständigt. jag funderade såklart över flugval som alltid, men bestämde mej till slut efter att ha kastat en drös med olika flugor försiktigt åt han att sätta på en röd wolly worm, flugan som aldrig brukar svika mej. Jag tänkte att sådana kan ju faktiskt trilla ner från trädtopparna nån gång då och då.

Det small direkt. Och spöböj rakt i botten, sedan flög flugan bara rakt upp från vattnet i luften. Attans! Nu var ju denna chans körd, han hade känt kroken. Bara hem och ta nya tag en annan dag. Och det gjorde jag, och samma visa nästa gång.

Det dröjde några dagar innan jag tog min chans igen, men när jag väl kom fram så var han inte där. Inget vak, ingen fisk alltså? Jag satte mej ner å bad till gud som i en meditation att han skulle visa sej igen. Satt så ett litet tag å kände naturens lugn omsluta mej. Öppnade ögonen och plötsligt hade han börjat att vaka igen. Åter tog jag fram min så kära, röda wolly worm" och kastade på han igen. Pang! Spöböj rakt ner i korken på spöet och flugan upp i luften. Jag tackade åter för mej och efter detta så blev det för kallt för att fortsätta fiska.


Åter igen en bild på mitt klassiska fiskeställe.

Året därpå så såg jag inte till något vak och funderade vad nu då? Fick därefter höra att en gubbe som bodde alldeles intill denna plats hade fångat en öring på 2,3 kilo och förstod att det var denna fisk han pratade om. Misstänker att denna gubbe även tagit min stora öring som tog den stora svara nymfen så sakteligen i någon av föregående berättelse. Det var en öring på 6 kilo.

Här vid denna bro har jag även sett ett havsöringsstim komma simmande på forsnacken. Silvriga ryggar i ett femtontal, det var mäktigt, för ett så pass dåligt vatten som detta är. Har även sett någon silvrig rygg då och då, tom en lax på en 7-8 kilo stiga nedströms mot mej i min riktning, bland annat på senhösten. Exempelvis då jag fiskade med en äldre gubbe några svängar på stället där jag ofta fiskar. Då visade sej en silvrig rygg jaga, jag stod utvadad i en grund fors och kom ej åt fisken. Då pekade jag med handen åt hållet den var för att han skulle kunna kasta med en kopparspinnare på fisken men bomskott. Pekade även åt han när jag såg en till fin öring alldeles invid en buske. Den öringen är alltid svår att komma åt med flugspö, trots vadarstövlar och allt. Men ingen fisk ändå, men vi hade trevligt sällskap under några dagar då vi fiskade tillsammans. Även i år så träffade jag på denna gubbe och pratade lite med han om gamla fiskehistorier och livet i allmänhet.

Jag har även haft kontakt med någon fin öring på ca. 1,5-2 kilo högre upp i älvskedjan vid en annan bro. Den stod bakom en liten sten som bakom den formade en trygg djupgrop för öringen att stå i och slog på över min dubbelkrokade havsöringsfluga. Samt flertalet andra öringar såklart men det är andra historier det.


Fiskarlivet är vackert, ren poesi.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar