tisdag 31 januari 2017

Min lilla öringsjö där även björnen vandrar.

Den här berättelsen handlar om en liten sjö som ligger på en liten kulle kan man säga, som jag tycker väldigt mycket om. Finns grann öring där. Samt björnar. Jag har vid slutet av maj en gång då jag var där och testade fiska alldeles då isen som lagt sej under vintern börjat att smälta något funnit ett relativt nyslaget renkadaver där. Även äldre skelettdelar av ren.

Och den värsta gången var när jag vandrande hem från en fiskefärd hörde en ren springa i ren panik uppe på kullen alldeles vid bilen. Bom-bom-bom-bom och dödsångestskrik av renen, sen lät det som en hård smäll. Den gnydde lite, sen vart det alldeles tyst. Tur som var den att jag befann mej alldeles vid bilen, kunde lasta in spöet snabbt och sätta mej i bilen och starta motorn. Jag ville gärna se björnen, men jag hade såklart vett att inte gå på grusvägen och titta efter den, då hade chansen funnits att den hade slagit ihjäl mej i och med att jag inkräktat på dens byte.

Fisket vid smältandet av isen i sena maj hade för övrigt smältit upp en liten lucka för mej att testa fiska på. Jag kastade ut en liten nymf på iskanten och lät den sjunka i bottnen. Drog tre gånger som vid pimpling ungefär och det gav en fin, stridbar kilosöring trots kylan. Men kallt var det, så for hem efter en timme.

Det är även i den sjön jag har tagit min största öring på 2 kilo fördelat på 52 cm på en nattsländeimmitation. Det är där svårt att få öringar så mycket större än kilot, men någon på 5-7 hekto brukar alltid gå att få. 1-1,5 kilo är inte omöjligt och den största fisk som simmar där ligger nog på en 3 kilo. Jag har studerat han och provat flertalet gånger under somrarna på han. Och jag fick han en gång att bita på min fluga. Tror det var en liten nymf eller en svart klinkhammer. I alla fall så smög jag efter den fisken, för han vandrar alltid efter en buskig sträcka där. Han brukar börja vaka vid vissa klockslag som jag inte kommer ihåg riktigt nu, men jag skulle tro att det är vid 17-18 tiden samt vid 20.00 på kvällen. Stundtals så stänker det bara vatten vid land, det är väl då han äter småspigg förstår man ju. Och såna monsterattacker kan även vissa något mindre öringar göra i den sjön.

Nåväl, åter till storyn. Jag hade som sagt smygit efter han ett bra tag och mest hållit inne med att meta ut flugan, för jag vet att han lätt brukar skygga vid minsta felkast. Till slut så hade jag smygit så länge så jag kände att jag bara var tvungen att chanskasta ut flugan innan han helt slutar äta för kvällen. Jag bara doppade den alldeles vid land. Och han kom försiktigt simmandes rakt fram och sög i sej den! Jag var så oförberedd på det och hade fiskat 9 gånger den sommaren med en kompis utan att knappt få ett napp! Så jag var inte direkt varm i kläderna som sagt. Så jag såg hur fisken sakta tog flugan men nöp inte upp flugan i överkäken på han direkt utan väntade nog ungefär 0,5 sekunder för länge. Jag väntade mej att han skulle vända upp med huvudet och vända ner igen som på klassiska torrflugevak, men denna gång så tog han ju flugan på ett lite annorlunda sätt och jag insåg mitt tankesätt för sent. Surt.

Tidigare denna dag hade jag även bränt en fin öring kring kilot, och haft på en större, kanske runt 2 kilo, som gått ner i botten och virat linan runt en stock. Därefter backade jag bakåt för att finna en sten att kasta i vattnet. Så lät linan löpa ut och gick sakta bakåt, hittade någon sten i lagom format för att skrämma han lite och vevade mej sakteligen tillbaks till fisken. Väl där så insåg jag att jag bara kommer skrämma den större fisken som jag nyss berättat om också mest troligen så jag avbröt min plan. Lät linan bara drifta iväg lite så den släppte från stocken, det var förhoppningen i alla fall. och det gjorde den. Så jag började veva in lina för att se om fisken satt kvar. Felet var att så verkade inte fallet vara, men när jag fick bättre kontakt med linan så kände jag trots allt några starka knyckar, men sedan så släppte den bara plötsligt och jag vevade in flugan som var avbruten i kroken. Den hade väl fått stå ett tag i lugn och ro och böka med flugan i bottnen när jag tramsat runt så den haft tid på sej att oskadliggöra kroken.

Kompisen hade för övrigt också haft på ett fint hugg då han var helt oförberedd. Han är nybörjare och jag och han bara stod å pratade lite när fisken gjorde en kraftig attack som en världsmästarsimmare ungefär! Fisken bara kom med full fart och smällde på nattsländan som han hade utmetad i vattnet helt utan att bry sej, vi stod ju bara och pratade.

Min 2 kilos öring där tog jag en varm dag då återvänt kvällen efter att han huggit första gången. På samma fluga; en Goddard Caddis i storlek 10. Suverän fluga för öringen då nattsländorna svärmar och kläcks. Det var vid början av den tiden jag hade funnit denna sjö att fiska i. Jag tycker inte att det är så mycket berätta om denna fisk som jag ändå inte ser som så speciellt stor heller. Jag har haft lite otur med dem största fiskarna bara känner jag. Men han tog i alla fall flugan efter att jag just bara hunnit komma dit och kastat ut första kastet. Därefter ett klassiskt torrflugevak då fisken kommer upp med skallen och sedan vänder. En kylig, avväntande krokning på att han fått dyka ner igen, sen en del rusningar, bland annat en som höll på sluta olyckligt. Han for in i en buske, men jag lyckades krångla han ur det läget. Sedan efter lite djupa knyckar ner i bottnen så låga han till slut på land, tailad! En väldigt vacker fisk var det i och för sej, och glad var jag, för jag trodde att han vägde ännu mer. Kanske uppemot 2,5, nästan 3 kilo.

Nåväl, en vacker öring och kväll var det i alla fall. På återseende.


Haröra


Svart klinkhammer.


Olive klinkhammer.


Klinkhammer sett från ytskiktet.


Klinkhammer sett underifrån fiskens perspektiv.


Goddard Caddis.

Dessa flugor kommer man väldigt långt med i sjöfisket och älvsfisket efter harr och öring i Sveriges skogar. Klassiker allihopa och det räcker med att hålla det enkelt. Ett klassiskt haröra (kan använda sej av ett förtyngt haröra vid just älvsfisket), 2 olika klikhammers, en svart och en mer brun/olive samt en Goddard Caddis. Storlekarna kan man ju alltid variera lite efter vad man ser att insekterna har just i det vatten man har tänkt fiska i. Dvs. Var lyhörd för naturen, titta efter vad för insekter som lever just för stunden.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar