tisdag 31 januari 2017

Farsans stora harr och jag som 5-åring med en 5 kilos lax eller där allt började.

Jag och farsan for ned efter grusvägen vi farit efter så många gånger förr. Det var tidigt på sommaren, innan värmen hade kommit. Vattenståndet var något för högt ännu för att kunna vara bra fiske, och det var ju så kallt, för att tänka på fiske iaf. Men vi for ner i alla fall mest för att ha något att göra. Vi gjorde en eld, kokade oss lite kaffe och grillade någon korv. Vi pratade om hur högt vattenstånd, rena vårfloden och var allmänt skeptiska till något bättre fiske.

Efter att ha suttit och fikat och samtalat lite så bestämde vi oss för att åtminstånde prova lyckan. Vi gick lite högre uppströms, där far min visste en djup grop där det stod mycket fin harr sa han. Så vi gick dit och provade. Farsan fiskade nog med flugkast denna gång och kanske något fiskedrag. Men vattenståndet var högt och flödet starkt. Men vi fick oss iaf några riktigt fina harrar, förutsättningarna till trots. Jag metade med mitt guldfärgade 5 eller 6 meters klassiker metspö av märket Ran på den här tiden och farsan ville prova. Antagligen för att komma ner i bottnen då vattnet var högt och strömmen strid. Så han fick låna mitt metspö. Blya lite extra.


Klassiker metspöet av märket Ran.

Kort därefter så satt han i bottnen och han blev en smula irriterad på grund av att jag då måste byta lina, sänke och krok. Jag kände mej obekymrad och att det inte var något problem. Så han gav spöet till mej för att inte slita av linan. Han tänkte att jag metade mycket och kanske hade nått tjuvknep att komma loss från bottnen antar jag. Så jag testade också att komma loss från bottnen med kroken. Först mot mej, sedan uppströms och nedströms. Sedan var jag villrådig så jag började dra spöet rakt mot mej med spöet nedfällt mot vattnet. Då helt plötsligt så följde som bottnen med någon enstaka centimeter. Jag tog i allt vad jag kunde och linan jag använde mej av var nog 0,40-0,45 tror jag. Samma sak 3 gånger, men tredje gången så släppte linan bara loss. Yes! Nu är jag lös, tänkte jag. Då ser vi hur linan med en bit dit knuten, vit Konsum-kasse kommer uppflytande från vattnet. Och kort därefter så kommer den största harrfenan med rygg vi någonsin skådat. Jag ljuger inte, men vi bedömde fisken till 4 kg, den tog aldrig slut. Det kan säkert vara så att vi överdriver något, men den harren måste ha legat runt 70 cm, rekordklass på den alltså.

Farsan har även på pimpel en gång haft på en väldigt stor fisk som bara stod i bottnen och tjurade, just att det gick att få den att röra på sej. Och då hela tiden bara bökade ner sej i bottnen igen. Jag hade läst i en fisketidning att det var bra att pimpla just där isen låg blank. Så när han hade dåligt med fisk i sitt hål så tipsade jag honom att borra just på den lilla blanka plätten. Den fisken måste ha varit bred över ryggen så kan ju ha rört sej om en riktigt grov harr, ej en öring. Han skidrade till bilen, for hem och hämtade en större isborr för att utvidga hålet. Det slutade med att linan gick av i en olyckshändelse, men lätt hänt.

På detta ställe vi såg denna stora harr, så längre uppströms direkt när man kommer fram till själva fiskeplatsen så rinner älven ner å blir bred och djup, och bildar sedan ett litet vattenfall, väldigt litet, men ändå. Jag och farsan var där och fiskade när jag var i 5-6 års ålder. Då självklart med ett litet junior spinnspö a la´80-tal och en rödmetallic abumatic som rulle. Flugkast var det självklara valet och ljusgrönt minns jag att fiskespöet var och jag hade på den tiden någon röd-gul liten jacka på mej samt en virkad mössa eller om det var en liten hatt. Jag minns inte riktigt. Brorsan hade samma utstyrsel, men hans jacka var blå och ljusblå minns jag.


En sådan abumatic-rulle jag hade på den tiden  som liten men min var nog grön tror jag om jag minns rätt.

Brorsan höll för övrigt på att fara iväg med ett isblock en gång sent på vårkanten, men farsan hann rädda han i sista sekund genom att hoppa ner med skidorna i älven och ta tag i han innan han drev mot ett forsigare parti. Jag stod bara å grät i ren panik. Och farsan höll på drunkna en gång då han vadade ut med sina nu gammeldags vadarstövlar i älven. Han låg upp-och-ner och flöt i vattnet och vi barn kunde bara stå å se på gråtandes för vi kunde ju ej rädda han. Brorsan ville, men jag som var äldre och förståndigare förstod att, det går inte, då dör vi allihopa. Till slut så kom han så turligen upp med hjälp av vadarstaven sin. Så olyckor kan lätt hända vid fiskevatten, det säkraste är att alltid vara två om man är på en fisketur. Det värsta jag råkat ut för är en 1.0:as metkrok genom vänster pekfinger.

På andra sidan älven så finns det en liten sten, med ett lugnt bakvatten bakom sej. Jag kände som på mej instinktivt att där kan det vara bra, det är ett bra ställe för en fisk att stå och vila sej, och maten kan ju flyta till den, tror jag att jag tänkte. Jag kastade några gånger för allt vad spöet förmådde och till slut nådde jag fram till mitt mål. Det slog på en lax runt 5 kilo som rusade rakt uppströms, linan bara ven! Och sedan nedströms igen, för att sedan vända uppströms. Såhär gjorde den gång på gång och det bara sprutade vatten bakom stjärtfenan på dens kraftiga silverrygg. Till slut så tyckte farsan att det var dags att ta in den, men jag tyckte att den skulle få trötta ut sej på det sätt den höll på. Han tog iaf över spöet och fick fisken till land men då gick kroken av på den något rostiga lilla silver doctorn i storlek 10 eller 12 tror jag.


Silver doctor i något modernare tappning.

En till rolig historia från här tiden är då jag fiskade en sommar med haspelspö mycket i den här älven. Jag hade hittat ett djupt lugnvatten på andra sidan älven. Forsen malde i övrigt på så det var ett perfekt tillhåll att stå för en stor öring, dvs maten flyter ner till den i djupgropen där den kan stå i fred och äta. Även här under ett lutande träd över älven. Jag kastade ca. 25 gånger innan jag ställde mej och tände en cigarett å bara stirrade ut över älven, för att se om jag kunde hitta nått annat ställe som såg bra ut. När jag fimpat ciggen så satt spinnaren fast i bottnen. Slet å slet för kung och fosterland. Till slut så kommer en 3 kilos öring upp å vänder på sej lagom majestätiskt. Men jag hade bromsen ställd i bottnen, en ovana jag hade var att gå och skruva på den av nervositet i brist på annat. Så jag rusade ut i älven och försökte lätta på bromsen, men den slet genast av linan. Efteråt har jag harvat på där många gånger, men utan resultat.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar